jag är ju kär för fan
Kategori: Allmänt
Alltså My life, my life!!! Kaos och stor förvirring.
Mannen som har stulit mitt hjärta är så fin
Mannen som får min mage att pirra är så underbar.
Mannen som får mina knän att kännas svaga har de vackraste ögonen.
Mannen som gör att nudlar smakar som en lyxmiddag bara man äter det tillsammans är fantastisk.
Mannen som får mig att gråta av oro bara jag har drömt om att han träffat någon annan har de skönaste kramarna.
Mannen som praktiskt taget äger mitt hjärta kysser som en gud.
Varför är han inte min då?
För att jag är en jävla idiot. Han har verkligen visat att han vill vara med mig. Ge mig allt han kan och lite till.
Vad är mitt problem då?
Han är ganska ung, eller så är jag ganska gammal... Det beror ju på hur man ser på det. Jag har två barn som jag sätter före mig själv och jag skulle aldrig förlåta mig själv om de skulle tycka att det var konstigt att mamma träffade en sån ung man. Barnen vet om honom, men som en vän till mig. De har så roligt tillsammans.
Men hur gammal är han då??
Det skiljer 15 år. Det är ganska mycket. Men vad fan, vi klickar ju! Alltså det finns INGEN som har krigat så mycket med sig själv som jag har den senaste tiden. Ena stunden så är allt så självklart. Det är klart att vi ska vara tillsammans. Vi trivs ju ihop! Vi gör varandra bra! Jag kommer bli lycklig om jag får visa mina känslor till honom. Ut med det bara! Berätta för hela världen att så här är det! Vi är kära och vi skiter i vad ni tycker! Så det så!
Sen kommer nästa stund och då är jag så jävla präktig och tänker nej men hjälp! Vad ska folk tro? Folk kommer att titta snett, snacka skit och ha massor av åsikter om vårt förhållande. Vad ska jag säga till mamma och pappa??? Vad ska de säga på jobbet? Mitt ex kommer att hänga ut mig i sociala medier som en riktig bitch. Barnens kompisars föräldrar kommer att läsa om det och tycka och tänka massor utan att säga det till mig.
Jag önskar att jag inte var så jävla präktig. Jag vill bara säga Fuck that! Vem vet när jag får en chans att älska och bli älskad igen. Vi vill vara med varandra och vi tänker vara det så länge det känns så här bra.
Skulle jag ställa frågan hypotetiskt till i stort sett alla jag känner. Alltså säga att jag känner en tjej som är kär i en kille som är 15 år yngre och de har det verkligen jättebra. Ska de satsa? Ska de skita i vad folk säge? Då tror jag att de flesta skulle säga ja, kör på! Men när de vet vem det handlar om så tror jag tyvärr inte att svaret är detsamma. Varför är det så?
Åh, jag vill bara hem och drunkna i hans famn och få höra orden: Det ordnar sig. Det är vi mot världen!
